Min man brukar säga: -Susanne, du är lite för kul och jag är lite för tråkig, tillsammans är vi en grym ”combo”.

IMG_0393

I fredags hade jag och min ”Matt the Man” vår största konflikt på länge. Flyttkartongerna hopade sig och det var en enda röra i nyinflyttade lyan.  Vi har de senaste veckorna levt i ett stort kaos eftersom det inte fanns så mycket förvaring i den nya 5:an vi nu flyttat in i efter att ha bott i 280 m2…

I torsdags var de flesta hyllor klara för att belastas med mycket innehåll från flyttkartongerna. Allt började med att min vän Monika skickade ett sms om vi skulle se Eurovisionfestivalen ihop.

Ja!, tänkte jag…vad kul. Skönt att komma ifrån alla flyttkartongerna hemma…och så övertygade jag mig själv om att vi minsann var värda att komma iväg en kväll och träffa kompisar även om det var mycket som skulle fixas hemma… Jag ringer upp Mattias och berättar att vi blivit bjudna till Monika & Pigge (Pigge har förresten också en blogg) och se” Euro Mello”. Varpå han svarar snabbt: -Ja, Susanne, det hade varit jättekul om vi inte haft en sådan kaos här hemma som vi behöver reda ut. Vi behöver skaffa oss rutiner och ett liv på den här nya härliga men just nu väldigt röriga platsen.  Jag vill inte gå någonstans i helgen, jag vill få ordning hemma.

Så besviken jag blev, så grymt besviken…Jag berättade hur tråkig jag tyckte han var… En lång utläggning…Mattias svarade lugnt: -Ja, Susanne, som jag har sagt förr… jag är lite för tråkig och du är lite för kul, men det är väl det som är charmen…-Tillsammans är vi ju en grym ”combo”. Jag såg ingen som helst charm i den repliken just då…Samtalet slutade inte alls bra…varpå kvällen inte heller kändes som jordens roligaste…varpå morgonen var mycket kärv…Jag cyklade till jobb och kom hem efter en dag utan att vi haft kontakt med varandra… Varpå han står i köket när jag öppnar ytterdörren med som han själv kallar det ”städbubbel”.

Vi röjer och packar upp lådor i takt till Eurovisionsschlagerfestivalen…vi sitter i soffan med barnen och pratar, dricker bubbel och äter smågodis. Efter en stund tittar jag på Mattias och säger: -Ja, du hade rätt, vi behövde vara hemma. -Förlåt…(Jag har en tendens att vilja fly till roligare breddgrader ibland) när Monika ringde så kände jag sådan enorm lust till Mellofest med kompisar…Nu blev det ju inte så, men det blev ju jättebra i alla fall.

Som jag brukar säga: Det enkla är det svåra

18
Dela med dina vänner
  • Facebook
  • Twitter
  • Google Plus